Återfall

Tillbaka på ruta noll. Tyvärr. Önskar jag kunde skriva: Hej hej bloggisen <3 idag har jag varit ute och sprungit en mil!!!!! woho!!!' Men det kan jag inte då jag är trött på att ljuga om hur jag mår. Idag knackade det på min dör och in kom det hallucinationer och självmordstankar. Idag är det också ett år sen jag försökte skära ihjäl mig på fyllan. Det dummaste jag gjort thb. Är glad att inga muskler under ärret blev uppfuckade för då hade jag vart in Big trouble. Tror inte jag ska ska skriva så mycket idag. Jag är så distraherad och ledsen över mitt återfall. Fan. Jags om för en vecka inte kunde sluta le för jag blev utskriven och nu är det som tiden innan avdelningen. Skillnaden är ju att denna gången blir de inge avdelning. Inte igen asså. Får ba lita på mina mediciner. Och vården som inte vill fixa min bulimi för min kropp är tröttare än någonsin just nu att jag antar att det är kräkandet som gör det så för mig.Antar att jag ska va halv död för dem att ge vård til mig. Hoppas de vet att destu snabbare man får hjälp destu snabbare blir man bättre så man inte hamnar ner i det där hålet. Jo, det där ätstörnings gropen man aldrig kommer klättra upp från alltså.

Min hjärna e så trött så ska sova nu. Godnatt. Förlåt för den dåliga updateringen men mår liksom inte bra och har inte tid med att blogga lika mycket för det ända jag tänker på är mat och det är väldigt tidskrävande. Tro eller ej.

I hjärnan min | 2019, 2020, dagbok, livet, vardag | | Kommentera |
Upp