Crossfaded

Vaknade med smärta i bägge armbågar och magen. Ville ba kvida men kunde inte väcka Frida. Jag inser att klockan är 05.00 och att jag aldrig kommer kunna sova igen. 

Tar mig sedan till toaletten för att tvätta ansiktet och ser blåmärken på armbågarna och ett ledset ansikte i spegeln. Mina händer börjar även domna bort vid det här tillfället. 

Nu är jag här 06.06 och inser att alkohol är fan inget för mig. Igår drack jag kanske 4 shots och rökte några bloss gräs och har aldrig känt mig så sliten, öm och trött. Det är även första natten jag spenderar i Fridas lägenhet och vill inte påstå att jag fått ett bra första intryck av hur det är att spendera natten här. Nä nu ska jag inte vara så negativ. Älskar att vara här i denna mysiga och rymliga lägenhet men det har inte varit lätt att sova alls men, det skyller jag på alkoholen dock.

Efter mina 4 shots vodka var jag glad, lite borta och förvirrad i kanske 30 minuter och sen kom tröttheten. Både jag och Frida blev zombies typ. Ingen av oss tyckte det var särskilt roligt och vi båda kom på att alkohol är en depressant. 

Jag vill minnas tiden som ”alkis” och då jag drack flera dagar i veckan och jag undrade varför jag mådde så fruktansvärt dåligt. Nu har jag bevittnat att jag mådde så för att jag drack. Jag trodde drickandet var det som gjorde mig lite glad iallafall men det var nog något annat för alkoholen var det fan inte. Jag kan inte fatta att jag ens drack. Det var onödigt, roligt i 5 minuter och fruktansvärt dyrt.

Mycket i huvudet nu. Bland annat de där 6 chokladbollarna jag åt och gifflarna och Dorito påsen och macarons och sist men inte minst; baguetten. Jag skrev i ett tidigare inlägg om min bulimi att min bulimi totalt försvinner när jag är med Frida och det är ju helt sjukt hur ett bottenlöst hål jag blir när jag är med henne. Jag kan äta såna sjuka mängder mat bara. Jag antar att det är för jag alltid äter stora mängder mat men de stannar inte i magsäcken mer än 20 minuter.

Aja, kände bara att skriva ut mig lite nu såhär på morgonkvisten i brist på annat. Idag ska jag träffa min mamma, gå på konstutställning, göra en skoluppgift eller två och prata med min Prince Charming. Synd att min dag har börjat på sämsta möjliga sätt bara, smärta. 

I hjärnan min | 2019, dagbok, depression, finland, livet, mental ohälsa, vardag, ångest | | Kommentera |
Upp