It's my fault, it's my fault 'cause I put icing on top

Ännu en sömnlös natt. Känns som att mina ögon inte kan stängas hur jag än försöker. Jag är pigg som en fucking mört och klockan är 03.19. Jag är överstimulerad. Jag borde inte heller lyssna på sorglig musik den här tiden på natten då man kan bli lite ostabil. Jag vill bara vara trött för jag älskar ju att sova. Jag mår alltid så bra när jag sover. Mår nog som bäst då. Har asbra drömmar också. Undrar alltid vart de kommer ifrån? Är det verkligen bara hjärnan som knegar ihop drömmar randomly? 

Jag önskar jag var typ 10 år gammal igen. Hade inga worries då. Jag lekte, jag gick i skolan (som jag tyckte var skitkul på den tiden) och jag var med mina vänner varje dag efter skolan. Jag älskade att cykla och jag älskade att spela piano. Det var typ det jag brydde mig om. Såklart var det skit i mitt liv då också men det var ju betydligt mycket mindre bestyr och besvär. Nu är det så mycket på bröstet som tynger ner mig till den här sängliggande formen. När jag var 10 var jag aktiv och glädjespridande. När jag var 20 spenderade jag dagarna i sängen som en zombie.

Jag har tänkt mycket på hästar lately. Jag hade väl bara glömt hur mysigt det var att hålla på med hästar. Jag skulle säkert aldrig sätta mig på en stor häst igen men jag skulle gärna mat och rykta en häst igen. Det är något speciellt med hästar som jag inte egentligen förstår. Det är ett stort, läskigt och framför allt ett vilt djur. Jag borde inte ha något intresse för hästar egentligen då det bara är farligt men jag skulle önskat att jag fortfarande idag höll på med hästar. Inte bara för att få hänga med massa mossiga hästar men också för att ha en hobby som kräver att jag kommer ut bland folk som också gillar hästar och för att det var ju jävligt bra träning också för någon som hatar träning.

Fortfarande inte trött. Hr skrivit av mig ett bra tag nu och känner ingen form av sömnighet. Kan ju vara för att jag aldrig tar min medicin heller. Alla kommer hata mig nu men jag har slutat ta all medicin typ. Kanske därför min hjärna är crazy bananas men jag har inte råd. Det är sämst när man inte kan ta sin medicin för inga understöd jag får täcker min medicinering. Man borde ju tycka att det är en självklarhet att man ska få ut sin medicin om man har diagnoser men det tänker de inte på med sjukdagpenning.

Aja, Ska nog avsluta mitt skrivande här. Tack för att du läste. Nu ska jag nog försöka få lite sömn vare sig jag vill eller inte. Godnatt <3

I hjärnan min | 2019, 2020, dagbok, livet | | Kommentera |
Upp