Wild nothing
Nu var det länge sen jag skrev av mig. Väldigt länge för en blogg att stå tom. Har faktiskt saknat bloggen, det är det ända sättet jag kan komma bort. Jag önskar inget blev så. Jag saknar dig också, även om du inte saknar mig. Du var mig en bra vän, vi hade ju så kul tilsammans på den platsen vi alltid satt på.
Jag flyttade för några månader sen. Jag älskar det här men har en sådan extrem saknan efter min mamma. Trodde det skulle lätta men det försvinner inte. Jag har börjat skolan, det går bra. Allt lungt nu men det var massa drama i början, men jag börjat tveka på vem som är sann och falsk. Jobbet går bra, gillar inte arbetsplatsen. Gillar inte alla krav som ställs, men vem gillar att arbeta? Inte jag. Lägenhet fixad snart och snart får jag ta hand om mig själv, är jag redo för det? Kommer det vara mat i kylskåpet?
Allt var så bra ända tills diagnosen ställdes. Jag har genetisk panikångest. Det suger. Jag äter två mediciner, en akut och en daglig och jag känner inte att det funkar. Har så ont i hjärtat hela tiden för jag är ju nervös hela tiden. Hade den västa ångestattacken på länge, i söndags, jag kunde inte andas. Jag hävde efter luft och skrek och grät. Magen, nacken och hjärtat stack och brände. Det gjorde så ont. Den höll på i en timma, sen var den över. Jag kollade på en film med Markus och allt var som vanligt efter. Som att inget hänt. Verkligen konstigt att några konstiga känslor i magen kan leda till en sån panik. Min läkare säger också att jag är deprimerad och jag kan inte förstå. Jag mådde ju så bra. Hur kan allt bara svänga så? Jag mår bra ända tills jag blir ensam. Ända tills Markus går iväg någonstans, eller när jag går till skolan. Han verkligen gör mig glad, det är det ända.
Har dock varit relativt glad i skolan idag, har så fina klasskompisar som ser mig som jag är. Vi drog ut och äta på Max idag och gossipa, så mysigt. Hade sån tur att jag valde lärling. Jag har också väldigt trevliga lärare. Älskar svenskan med mera. Min lärare gillar mig verkligen! Vi skriver noveller nu, min är väldigt deep haha. Som vanligt måste man göra alla sina svenska arbeten lite extra deep för att få lite extra empati, vilket jag behöver.
Göteborg är fint, men clowntrenden som går är inte fin. Jag är livrädd för clowner och när man ska gå egenom dendär mini skogen till bussen klockan 8 på morgonen när det är mörkt ute är det inte så jävla kul med denhär clown trenden. Har inte sett en clown än, men lovar, imorgon, kommer alla attackera för det är halloween och det är en fredag kväll. En clown hade faktiskt setts utanför mitt gym.
