Här vilar mitt självskadebeteende
Idag var jag på stallet. För dem som inte vet så har jag häst terapi på fredagar och kan helt ärligt säga att det är så givande och hjälper mig att komma ut ur lägenheten för ett tag vilket jag inte brukar göra om jag inte såklart går till affären. Jag kände mig dock extra deprimerad och har lust att dricka alkohol. Men det får jag inte göra med mina mediciner. Hoppas att jag nån gång i mitt liv kommer ha en rejäl fylla. Det var exakt ett år sen jag drack senast och då hällde jag i mig en hel absolut och jag var bakis i tre dagar. Jag gjorde även bort mig den gången. Tänker på det ofta - vill inte vara den personen. Därför tackar jag gud att jag inte vågar dricka mer.
Dåliga tankar förekommer. Vet inte varför det skulle vara najs att skära mig själv. Får inte tänka så men som sagt: Det förekommer. Om jag skär mig så skadar jag inte bara mig själv. Det skadar ALLA i mitt kontaktnät. Jag kommer inte vara så självisk. Kommer sakna det, men, det är dags att gräva ner självskadebeteendet i jorden och aldrig gräva upp det igen. Det kommer få ligga där i all framtid.