sjukhuset.blogg.se

Nu är jag äntligen hemma. I min säng. Den där jävla saknade sängen. På psyket låg jag på en blå plastmadrass som man omöjligt kunde sova gott på. Men nu är jag här. I en ren städad lägenhet thanks to Frida. När jag kom hem igår hade det blivit ändingar i mitt rum! Blev så himla glad att jag var nära till gråt. Mår så mycket bättre i en städad miljö men min depression säger att jag inte orkqr städa även om jag kanske skulle det men depression demonen övertygar mig att inte orka göra det. Så sjukt jobbigt. Men vad kan man förvänta sig.

Hur många gånger har jag sagt att katterna röddar mitt humör och kanske till och med mitt liv. Det bästa jag vet är när Bert klättrar upp på mitt bröst och börjar spinna. Då känner jag mig älskad. Det är den ända beröringen som jag uppdkattar. Gillar inte människokontakt över huvud taget. Det finns en kram jag gillar: Min mammas. Den är hård och kort. Precis som jag gillar det.

Det bästa med att vara hemma är att jag kan äta vad fan jag vill. Sjukhusmaten är hemsk och varje rätt smakar samma sak. No joke. Idag ska jag äta nudlar. Det kanske inte är de mest exklusiva men jag älskar nudlar. Har alltid gjort. Brukar äta hos min farmor och farfar på helgerna och igår önskade jag mon favorit mat som vi kallar sjögräsfisk. Svårt att förklara vad det är men det är nog min favoritmat. Förresten! Var helt beroende av foodora innan men nu har jag inte beställt på 1 hel månad. Helt sjukt. Det är inte så gott som man tror. Det är riktigt vidrigt när man äter stora mänger av det flera gånger i veckan. Plånboken tackar mig också.

Denna månad har jag haft bra kontroll över pengar. Lever på bidrag och i slutet av månaden brukar jag vara helt pank. Men tro eller ej så har jag inte mani shoppat på hela månaden!!!! Så jävla bra. Även om det är bara några euro kvar på kontot är jag ändå stolt att jag inte har behövt låna pengar av min mamma denna månaden. Nästa månad ska jag spara ännu mer även om jag behöver köpa ett par sneakers. Men det är något man bara måste göra. Vägrar att gå ut i mina fula och smutsiga vita sneakers. Lite får man unna sig ändå.