Skriket från rum sex
Inte mycket händer på avdelnings sidan. Jag sitter där två timmar om dagen enligt veckoschemat som var skräddarsytt för att passa mig. Jag bror i rum fem. Ibland har jag konstiga ljud och även skrik från grannrummet sex. När hon skriker hör jag hårda fotsteg som slutar när de kommer till rum sex. Skriket blir intensivare då personalen kommer in men efter ett tag lugnar hon ner sig och jag får äntligen sova.
Känner mig konstig. Får lugnande mediciner kl åtta, två och åtta på kvällen och de mediciner jag annars brukar ta får jag i en liten kopp och så får ag en röd plastkopp med öra för att dricka vatten från. Tror det är lugnande som får mig att falla in i väggen är jag går igenom korridoren.Jag orkar knappt ha ögonen öppna och jag svajar farm och tillbaka. Men ska inte ljuga, det är rätt skönt på ett sett.
Finns som vanligt inget att göra här. Löser mina korsord, dricker läsk, lyssnar på ljudböcker och poddar. Ångesten är uppe i halsen och inget verkar hjälpa. Ligger i fosterställning och önskar att det tar slut snart. Fan vad jag vill hem till Frida och katterna. Hade faktiskt en svensk rumskompis. Hon bad för att jag ska bli bättre. Det tycker jag är fint. Blev lite rörd. Men hon blev utskriven i förrgår så nu är jag helt ensam inne på rum fem.
Öskar jag hade e påse godis även om jag hatar godis. Det skulle få mig tillbaka i tiden då jag åt godis som ett barn. Leka kurragömma. Åh, vad roligt det var men blir ledsen att jag aldrig kommer ha barnasinnet mer. Någonsin. Jag är snart tjugotre och ja; jag vet att det är en ung ålder men önskar bara jag var nio och hade mindre saker på axlarna.
Aja. Just nu vägar jag på kvälls te och lyssnar på en sorglig rysk låt som alltid spelas när jag är nlagd. Hoppas morgondagen blir bättre även om jag har labb prover och läkar möte. CYA!