sjukhuset.blogg.se

26.3.2021 - 03.37

Mycket going on. Röster och paranoia. Saknar honom för mycket och guess what? Han saknar mig med. 

Har så mycket mediciner nu. Önskar jag var helt fri från mediciner för att se hur jag är utan mediciner. Liksom blir bara en zombie. Min tunga sticker ju ut ur min mun när jag slappnar av på grund av att jag är typ så förlamad. Men jag vet att om jag slutar kommer de nog bli tvångsvård. Och det vill jag inte. 

Jag saknar den komiska flickan som alltid skämtade om allt. Hon härmade alla dialketer och oftast nailade det. Nu vågar hon inte ens hälsa på sina grannar. Flickan var jag.

Sommaren. Jag saknar också att vara barfota i nyregnat gräs. Det var lite kallt under fötterna men solen som precis kommit fram värmde resten av kroppen. Jag brukade ligga i höngmattan i timmar och lyssna på musik. Jag brukade även ta ut min gitarr och sitta i gräset under björkarna och spela och sjunga. På den tiden var det väl mest emo låtar jag spelade. Och lets not forget Blackbird-The Beatles. På kvällarna lade jag mig på en filt på framgården och plöjde igenom böcker. Vad är det som doftar? En uppvärmd grill som pappa tar hand om. ”Båtar” står på schemat. En folie båt fylld av fisk och grönsaker blandat med vitt vin. Mums. 

Ska vi prata lite om min pappa? Nu har han inte varlt på sjukhus på ett tag. Det verkar som om tabletterna han tar hjälper. Eller kanske förlänger hans livstid. Jag undrar vad doktorerna ska göra till näst? Pacemaker? Iallafall har han nu för någon vecka sen börjat motionera igen. Jag vill verkligen han klarar sig. Jag vill verkligen ha en pappa vid liv. Pappa var ju alltid ganska toxic men på senare tid (ungefär efter den gången han fick sitt hjärta avstängt och påslaget 4 gånger utan resultat) så har han varit väldigt snäll. Inga bråk. Tror han fattar själv att han inte har länge kvar och vill nu få det okej mellan oss. Snälla dö inte, pappa. Du får inte dö ung. 

Jag tror jag har insomia. Jag är pigg som en mört om nätterna och hur jag än försöker sova så kan jag inte. Ligger bara där och svänger mig. Ska prata om det imorgon med tehoavo. När jag väl somnar så sover jag halva dagen. Tar ju som sagt massa tabletter till natten men INGET gör mig trött!!!! Börjar bli frustrerad över situationen helt enkelt. 

Började äta hälsosamt idag btw! Hadde en tand moment som man kan ha som bulimiker. De har frätats sönder nu och jag vill inte göra det värre. Dessutom har jag gått upp så mycket i vikt att jag inte känner igen mig själv mer. Alla kollar på mig på ett konstigt sätt. Till och med farmor gör det. I bet she notices my dubbelhaka. Jag ska gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt. Utan ätstörnings tankar. Jag började idag, nu ska jag klara av morgondagen. Och dagen där på. Hela månaden. Ända tills jag är tillbaka till gamla Lina som njöt av livet och inte behövde tänka på sin kropp 24/7. Jag vill se ut som jag gjorde i pikkis. Jag var hälsosam då eftersom jag hade strikta måltider och åt endast hälsosam mat. Såklart det blev hämtmat då och då men det är ju mer än okej. Vill bara inte se ut såhär längre. När corona är slut ska jag vara en ny människa! 

Det var nog allt jag ville skriva. Blev långt igen. Kommer publicera detta när jag är vid min dator därav varför datum och tid står i början av inlägget.  Ska nu sova lite. Om jag kan lmao. Godnatt <3