sjukhuset.blogg.se

Jag tappar bort dagarna men har varit här på avdelning 8 i Tölö nu i några dagar. Tror det kan vara två eller tre dagar men har ingen koll på det. Mest ligger jag i sängen och chillar. Har kollat på massor av film och försökt hitta någon serie jag skulle gilla men tycker de flesta är ganska tråkiga och kan inte fokusera på en serie. Kan inte ens fokusera ordentligt på en film mer. På måndag får jag äntligen komma hem och på tisdag har ja ett möte på fiskehamnen igen, som alltid. Efter det ska jag spendera tid, eller några dagar, med min familj. 

Allt är så otroligt tråkigt här. Har försökt underhålla mig själv men kommer alltid fram till att jag är hungrig eller rastlös. Det är vår ute. Jag borde vara utomhus och njuta av solen som äntligen tittar fram men har ingen ork. Vill mest bara vara helt ensam men har en rumskompis som inte slutar prata. Hon är helt klart manisk men vill inte erkänna det själv. Vi spelade lite piano tillsammans igår. Fick en heöt annan bild av vilken sorts människa hon är. Hon är intressant men tyvärr hanterar jag inte översociala människor. Min hjärna blir mush. 

Idag har jag varit ute. Det var länge sen jag fick en liten promenad för jag varit så deprimerad att jag inte kunnat vara ute. Men det känns kanske lite bättre nu. Nu när min familj vet vad jag gr igenom iallafall. De hade tydligen haft ett krismöte hemma angående mig och mamma och Mackan städade hela min lägenhet så nu är den inte så himla stökig. Hon kastade ut all ruttna krukväxter jag hade som min depression dödat och städade min nedsydda toalett och slängde cigarettfimparna under fläkten. Nu är det rent och fint för mig att börja om (igen) på

Saknar att röka på, ta benzo och dricka alkohol mm. Har inte rökt på några veckor och börjar bli desperat minst sagt. Vill bara känna den där känslan igen. När fötterna lyfter från marken och man inser att man är hög igen. Jag vill sväva iväg i tankar. Livet är så tråkigt utan substanser, smh. Är dock medveten om att jag inte kommer kunna vara hög varje dag hela mitt liv och det suger ju. Om jag hade pengarna skulle jag definitivt vara det. Och säkert vara död av en överdos också. Eller vara sjuk i cirros. 

Nu ska jag äta mat och sedan ta en dusch. Önskar jag fick ha lite egentid också. Min rumskompis ger mig inte en sekund att pusta ut. Vill sjunga. Har blivit så mycket bättre på att sjunga under bara de senaste veckorna. Hittade mitt sound, äntligen. Tydligen har jag en röst som passar soul låtar. Det kunde man inte tro. Önskar att jag någon dag får den rösten jag vill ha så jag kan börja jobba på att bli musiker. Det är väl ändå den ända glöden jag har i mitt liv. Förutom vänner och Bert såklart. Gud vad jag saknar honom.