sjukhuset.blogg.se

Ibland tänker jag tillbaka på mitt förflutna. Jag hade det så bra, jag hade ett liv. Jag var aktiv, jag lekte och jag hade en hel vänkrets och syskonskara som älskade mig på alla sätt och vis. Jag har så många fina och speciella minnen av min barndom som jag önskar att jag kunde leva om. Dessa minnen kanske inte räknas som väldigt speciella för många men för mig är det något med stämningen jag förknippar till dessa minnen. 

Kommer alltid komma ihåg när min syster och jag kollade på film i soffan. Vi hade den där lilla låd teven som brukade börja spraka när den blev överhettad. Vi brukade kolla om filmer om och om igen. Amelie Poulain kollade vi en gång i månaden ungefär. Det var en film vi aldrig tröttnade på. Jag brukade mima till replikerna i filmen så det såg ut som att jag snackade flytande franska. Min syster skrattade. När jag kom ner om nätterna (livrädd för mörkret) och det ända jag kunde höra var meny musiken på våra Beck DVD-skivor som min syster hade somnat till. Jag kunde aldrig somna om. Min syster var en sån film junkie och det är något som jag älskade om henne. Älskade att komma in i hennes rum och se henne ligga i sin säng under täcket med ögonen på filmen på datorskärmen. Hon njöt av småsaker i livet! 

Jag älskar också ett speciellt minne jag har om när jag och min bror låg i hans rum på golvet. Han byggde med lego och jag spelade mitt Kim Possible spel på mitt Play Station 2 som jag fått i julklapp det året. Av någon anledning började vi ful sjunga till melodin som spelades i spelet och fick till den falskaste stämman möjligt. Vi blev tysta och glodde på varandra i några sekunder som sedan ledde till ett stort skrattanfall. Vi försökte sedan återskapa den stämman i flera år efter men lyckades aldrig få det låta lika förfärligt som den gången i hans rum där vi låg på det nylagda golvet som han hatade. 

När jag var liten var Barbies mitt liv. Jag älskade att skapa ett eget universum, ett eget drama med dockorna. Alla dockor hade sin egen historia och alla hade sina egenskaper. Jag och Meena lekte med dessa dockor dag ut och dag in. De var med oss när vi åkte till stugan för att bada, de var med oss i snödrivan på gården, de var med oss på trampolinen och självklart var de med oss när vi var hos Meena för jag kastade dem i korgen på min cykel och transporterade dem på den där 700 meters vägen från mig till henne. När jag började högstadiet slutade Barbie lekandet. Lekar blev till gossip i sängen med ett glas cola. Vi blev tonåringar till slut. 

Ett minne som sitter mig varmt om hjärtat är den gången precis innan nyår och efter julen då jag, Emilia och Frida hade en sleep over i min gigantiska säng som jag hade på den tiden. Vi tre låg åt fel håll i sängen för att få plats. Det roliga i detta minne var nog när min familj fick oväntat besök av Ylöstalos. Självklart, det händer alltid mig. Vi hör att Mackan och Elias är i rummet bredvid och vi börjar göra upp en historia om Frida och Emilia  och pratade högt så Mackan och Elias hörde om Frida och Emilias framgång inom redskaps gymnastik. Detta blev även en meme för oss. Kanske det var här våran debut inom roleplaying, Frida? 

Janina och jag var ofta och köpte snacks på K-Butiken om helgerna. Vi åkte dit med hennes  moppebil och dunkade hög musik (oftast Justin Bieber) och skrek med i låtarna. En gång när vi kom från Kervo lyssnade vi på Justin Bieber som vanligt och när det var klimax i låten var vi ju självklart tvungna att sjunga med. Vi hamnade nästan i diket. Vi skrek som in i helvete men klarade oss utan olycka. Varje gång jag kör förbi platsen vi tänkte köra i diket brukar jag tänka på detta och skrattar inombords.  

Mitt finaste Frida minne är nog när vi låg i ett tält som knappt ville hållas uppe på Fridas gård och rökte gräs i flera timmar. Vi låg bara där och chillade. Vi brydde inte oss om någonting. Vi åt pringles som inte var veganska men jag kunde inte bry mig mindre. Det kändes som om pringlesen jag stoppade i min mun var en maträtt tillredd av Gordon Ramsey för det var så otroligt gott. Vi däckade sedan till ASMR som Frida älskar att somna till och jag som var lite av en skeptiker när det kom till ASMR gillade faktiskt det. Iallafall när jag var hög som ett hus. När vi vaknade nästa morgon låg vi och sjöng snuskiga låtar i tältet och insåg först sedan att vi inte var ensamma på gården. Vi skämdes ihjäl men det kändes ändå som något som var menat att skulle hända då vi alltid gör bort oss. Det älskar jag med oss, vår förmåga att få oss att se ut som psykfall! 

Jag och Elias spelade ofta Play Station när jag var hemma hos honom för jag var så otroligt avundsjuk på hans spelkollektion. Han hade allt från Sing Star till Spyro. Vi spelade oftast i så många timmar tills Elias mamma sade åt oss att vi var tvungna att gå ut och röra på oss. Elias hade ett motorcykel spel som han alltid brukade vinna i. Vi spelade emot varandra och jag brukade bara köra in i väggar och träd medans Elias körde banan felfritt. Efter några år brukade jag bjuda med min bror till Elias för att spela FIFA. Elias valde tillslut bort mig. Vi växte väl ifrån varandra antar jag. 

Jag och min granne Fanny brukade hänga varje dag eftersom jag bara kunde klättra över staketet eftersom jag inte fick gå på vägen ensam på den vägen. Fanny fick ett Wii och jag var döds avundsjuk. Hade önskat mig ett Wii den julen men fick inte det. Var trots allt ganska glad över att Fanny fick ett Nintendo Wii för det betydde ju att jag kunde klättra över staketet då jag ville spela. Gjorde en Mii (en avatar på Wii som man kunde spela som i Wii Sports) som hette Ylva Li som jag döpte efter min favorit bok: Allra käraste syster” av Astrid Lindgren. När jag kom över en dag såg jag att Ylva Li hade blivit borttagen och efter någon timme får Fanny en utskällning av sin bror när han kom hen från skolan att hon inte fick göra onödiga Miis på Wiiet. Jag skämdes ihjäl och samtidigt var jag ledsen över att Ylva Li inte fanns att spela som längre men vågade aldrig laga en ny Mii på Fannys Wii igen.