Jag vet inte vem jag är mer. Känns som att allt ändras dag efter dag och jag sjunker bara lägre och lägre. Jag orkar inte vara sömnlös mer. Jag vill kunna vara lycklig. Visst är jag lycklig när jag spenderar min tid med Markus men när en vecka med honom är över så är jag i gropen. Jag vill inte gå till skolan jag vill inte. Jag vill bara hoppa av mer än något. Jag hör inte hemma där. Jag är någon annan i Göteborg. Jag är social i Göteborg. Jag är glad i Göteborg. Jag skrattar i Göteborg. Jag älskar känslorna i Göteborg. Jag älskar att hoppa på spårvagnar och åka runt till ställen som vi inte besökt. Jag älskar att sitta och sketcha min pojkväns slutna ögonlock när han sover. Jag älskar att kunna gå omkring utan att känna sig ensam för han är alltid vid min sida. Jag vill inte hem. Jag vill stanna här för alltid.
