sjukhuset.blogg.se

Livet är så sjukt konstigt just nu. Jag sitter här och knäpper på tangenterna varje dag men skriver allt för lite på bloggen då dagboken är fullt uppdaterad hela tiden. Det som kommer ut på bloggen är bara några tankar jag väljer att dela och då jag vill skriva kreativt igen. 

 

Livet är så sjukt konstigt somsagt, jag vet inte vad som ska föreställa verkliheten. För någon månad sen när jag var här i Sibbo var jag ute på natten i telefon med Hugo och såg kanske 20 katter i en klunga på en och samma gång. Jag blev så till mig och började skratta hysteriskt men nu när jag tänker på det är det bara ett till tecken på hur knstigt livet är. Som alla dedär gångerna jag ser mina egna händelser i tredje persons perspektiv, det gäller bara konstiga situationer i mitt liv. När han stoppade in fingrarna i mitt underliv, när pappa blev arg för vi redan hade Sagan Om Ringen filmerna, när jag stormade ner för Kingi på borgbacken och när jag gick ur hissen för tidigt. Dessa situationer klassar jag som konstiga, nästan traumatiska. 

 

Livet är så sjukt...konstigt.. Det är konstig att tänka på det. Varför finns vi människor? Vad är vårt syfte? Det måste ju finnas någon kod man ska knäcka för att komma ur simulationen, komma ur den där oändliga cirkeln av liv vi måste gå igenom annars. Jag vill inte ens. Lever ofrivilligt och farligt. På tal om farligt, vi söker ju farliga saker för att spica upp livet lite. Jag och Frida vill ju till exempel göra nipple piercingar till exempel; det är också för att spica upp livet. Jag röker för att spica upp livet även om jag vet att jag andas in 72 olika gifter. Rökning är som godis, det känns som en belöning när jag sätter cigaretten mellan läpparna. Farligt godis. Andra farliga saker folk gör för att spica upp livet är ju typ att hoppa fallskärm och bungy jump men dessa intresserar mimg som tur inte. Jag leker inte med döden på det sättet, vem vill dö i en olycka där man bara plötsligt landar i marken på grund av ett snöre som går av? Inte jag.